Reviews

Smålandsposten 16/04/2016

UmeDuo vässar sinnena i fantastiskt samspel, och publiken svarar upp

KULTUR & NÖJE 16 april 2016

Det är tre år sedan sist UmeDuo flyttade in sina speldon i Konsthallen. Där av konsertnamnet Media Artes c/o Växjö konsthall. Den här gången hade systrarna Erika och Karolina Öhman från Umeå med sig ett rikt varierat internationellt program.

Nutida musik kan spänna över mycket; till och med om begreppet nutida konstmusik har positionerat sig tillräckligt tydligt för att kunna förstås utifrån sin form. En diskussion som kanske alltid pågår, men som på något sätt blir ganska ointressant när musikerna i UmeDuo framför kvällens program. En sak är säker: den här duon vet vad den gör, vet exakt vad den andre gör samtidigt som den egna individuella speltekniken får fullt utrymme inom de stycken som de presenterar.

Först ut är en komposition av den brittiske tonsättaren Timothy Salter: Umuse. Med Vibrafon, slagverk, stråkar och Cello infinner sig i rummet en spännande uppbyggnad som plockar, driver upp, slår an och sjunker tillbaka i anslag och rytmik. Du behöver inte tänka framåt, inte försöka luska ut nästa ansats, det är det som är det fascinerande med konstmusik. Nästa stycke är av fransk börd ( André Chini) och verket Gina et Fio. Här kommer inspirationen från en japansk tecknad film om Porco Rosso, den röde grisen, om en pilot som flyger ett rött plan och om två unga kvinnor. Piloten kan inte välja, han försvinner upp i luften och själva stycket skildrar en dröm om kvinnornas samtal! Här framstår de svarta klangskålarnas bitvis kvardröjande vibrationer som ett samtal med cellons ibland djärva och inbrytande, knäppande, snabba fraser. Livligt slår sedan gong-gongar och koskällor in i ljudbilden för att efter en stund glida över i en mera sansad och nästan längtansfylld lågmäldhet. Trianglar och klockspel får plats i denna klangfyllda och vibrerande samtalston som då och då stegras till att tjata i mun på varandra! Av en helt annan karaktär är tyskan Ulrike Mayer-Spohns stycke som följer. Långa, svepande drag med stråken över celllon som ibland låter som två. Dissonanser kontraherar med meditativa ljudbilder och följs av ett koncentrerat parti av blåsljud, vind som driver genom rummets goda akustik, här får även munnarna hjälpa till, jag vyssjas till ett slags ro. Efter paus blir det ett stycke för Cello. Fantastiskt spel som inleds med fingrarna och händerna och sedan läggs stråken på.

Tonen A spelar huvudrollen i stycket av Dieter Ammam, Piece for Cello. Så hänförande starkt. Tänk så mycket ljud det går att få ut ur en enda cello! Applåderna strömmar fram, det märks att den ca 25 personer koncentrerade publiken gillar och imponeras. Koncentrat, närvaro och humor är nyckelord för kvällens konsert. Dansken Pelle Gudmundsen-Holmegreen bidrar till att höja stämningen till lek och eftertanke med sin nyenkla musikform med stycket Plateaux pour deux. Klassiska biltutor ihop med delvis melankolisk stråkföring. Det hela avrundas brasilianskt med ett lekfullt stycke av Ricardo Eizrik. Det ska härma en gammal bandspelare som ibland hakar upp sig. Lite fritolkning med percussion sportar upp det hela, annars handlar det mesta den här kvällen om verktrogenhet utfört i virtoust samspel med en imponerande snabb kommunikation. Härligt, UmeDuo! Ni vässar sinnena.

TINA K PERSSON

Norrbottens Kuriren 27/09/2015

Slagverk i fokus på Klusterfestivalen

15:25 | 15-09-27

Den femte Klusterfestivalens tema var slagverk och slagverk fanns med i samtliga akter i Kulturens hus under festivalens andra och tredje dag.

Två personer på lilla salens betydligt större scen inledde kvällen med en enastående konsert. Det är något mycket speciellt med det kammarmusikaliska samspelet mellan systrarna Erika (slagverk) och Karolina (cello) Öhman i UmeDuo. Duon har fått flera utmärkelser och stipendier och turnerat flitigt också internationellt. Fyra av konsertens sex nummer var skrivna direkt för duon. Att slagverk har en rik klangrepertoar framgår liksom av instrumentariet på scenen, men jag tror mig inte tidigare ha upplevt vibrafon spelad med två stråkar! En cello kan också låta på väldigt många sätt och stråken användas upp och ner. Malin Bångs Arching återgav soundet från en instrumentbyggar-verkstad med arbetsbordet uppmickat, där Erika trakterade såg, rasp och sandpapper!

….

Börje Ekström

http://www.kuriren.nu/nyheter/slagverk-i-fokus-pa-klusterfestivalen-8487212.aspx

Västerbottens-Kuriren 07/02/2015

Brutala urladdningar och ömsinta smekningar av urstyv duo

Publicerad 7 februari 2015

Umeå Kammarmusikförening arrangerade sin första säsongskonsert på fredagskvällen, på Samernas Nationaldag, som speciellt uppmärksammades med ett inslag med jojk av Krister Stoor.

Konserterade gjorde UmeDuo, systrarna Karolina och Erika Öhman 2008, vars far Nils Öhman för Umeåpubliken är känd som grundare av Kammarkören Sångkraft. Kombinationen violoncell och slagverk är rätt ovanlig inom kammarmusiken. UmeDuo framför både samtida musik ibland direkt tillägnad UmeDuo och arrangemang av kända klassiska kompositörer.

Erika Öhmans slagverksuppsättning var imponerande och utnyttjades maximalt med stor variation. Det inledande stycket Umuse av T Salter fick bli vägvisare för hur de båda musikerna genom hela programmet kom att variera sitt spel. Här fanns Karolina Öhmans snabba, ibland aggressiva stråkdrag, pulserande pizzicaton parat med slagverksuppsättningen med cymbaler, klockor, block och vibrafon, som hanterades med stor precision. I G Aperghis Cing Pieces kombinerades de instrumentala uttrycken med de båda musikernas ljudliga artikulationer och med stor skaparglädje.

T Salters arrangemang av C Debussys tre stycken på vibrafon och cello blev delikat framfört med genomgående kammarmusikalisk känsla. Så också i två orgelpreludier av J S Bach där musiken fick avvägt flöde. UmeDuo är två utstyva musiker som hanterar sina instrument med millimeterprecision och rytmisk pregnans och de kan konsten att gå från brutala urladdningar till ömsint smekning. En honnör för samtida musik!

Bengt Hultman

http://www.vk.se/1381236/brutala-urladdningar-och-omsinta-smekningar-av-urstyv-duo

Sydsvenskan 18/11/2014

Konsertrecension. Vem speglade vem? Tobias Lund ställer frågen efter UmeDuos perfekta koordination vid måndagens konsert.

Det är nästan alltid en njutning att bevittna skicklighet. På Lunds Kammarmusiksällskaps spelafton i måndags kunde man se och höra systrarna Erika och Karolina Öhman briljera i framförandet av kompositioner för slagverk och cello. UmeDuo, som de kallar sig, är på vinnarturné efter förstaplatsen i Kammarmusikförbundets tävling Ung & Lovande.

Med precision, finkänslighet och kontrollerad kraft tog de sig an en rad nyskrivna stycken och några äldre. En del stycken var i sig inte så minnesvärda utan fungerade framför allt som plattformar för musikernas uppträdande. Just så anspråkslösa kan kompositioner vara – tänk på jazzstandards – men när ingen improvisation tillkommer hjälper det förvisso om kompositionens musikerplattform bildar något slags intressant terräng.

En sådan terräng var brasilianaren Ricardo Eiziriks ”re/wind/re/write (fast-forward version)”, ett stycke som sades imitera en spolande kassettbandspelare. Här växlade inåtvända, glömska avsnitt med ett svängigt plingande och rasslande. ”Fars fabrik” med Povel Ramel låg inte så långt borta.

Kvällens höjdpunkt var ändå dansken Simon Steen-Andersens lika intensiva som tonfattiga ”Next to beside besides” där cellisten och slagverkaren utförde samma rörelser, sittande sida vid sida. Samma stråk, samma slag, samma gester. Instrumenten blev lika varandra, och då framträdde också skillnaderna: cellons varma rundning, slagverket mer som ett skelett.

UmeDuos perfekta koordination ökade intrycket av att något slags magisk spegel var inblandad, så att man fick se och höra ett och samma framförande två gånger, samtidigt, men på olika sätt. Men vem speglade vem? Var någon äkta och någon vrångbild? Några i publiken ställde sig upp för att se bättre, som man gör när man får en känsla av att något viktigt håller på att hända.

http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/musik/konsertrecension/vem-speglade-vem/

Smålandsposten 14/11/2013

Kontrastrika hörupplevelser

KULTUR & NÖJE

2013-11-14 | Uppdaterad 2013-11-14

Media Artes fortsätter sin så kallade c/o adressering av konstmusik till Växjö Konsthall och på torsdagen gästade Erika Öhman, slagverk, och Karolina Öhman, cello. Tillsammans utgör de UmeDuo.

Gott om folk var det när den prisbelönade duon inledde sin uruppförandekonsert på konsthallen. UmeDuo vann tävlingen i kammarmusk Ung och lovande” i Västerås, och håller enligt
presentationen igår på att erövra Europa både med klassisk musik och nutida musik. Att vi nu kunde höra uruppförandet Arching, jämte sex stort varierande stycken, beror på att musikpriset Musikens möjliggörande tillföll tonsättaren Thomas Liljeholm som i sin tur beställde ett verk av Maria Bång. Den mycket upptagen tonsättaren ställde kravet att UmeDuo skulle få framföra det. Sagt och gjort, rättare: gjort och hört!

Arching (det engelska ordet för de bågar som skapas på cellon) var en av kvällens höjdpunkter, näst sist av sammanlagt sju stycken mycket varierande och kontrastrika hörupplevelser.
Vid en av kvällens fyra stationer når vi celloverkstaden. Arching utgörs av en dialog mellan cellon och de verktyg som används för att göra den. Det doftar av stycket, det sågas, filas, knackas, raspas och slipas. Inbrytningen av en italiensk kvinnostämma som beskriver instrumentet gör det här till kvällens mest förföriska inslag. Överraskningar drabbar sinnena, som i stycket av unge dansken Simon Steen- Andersens: Next to Beside Besides.

Virveltrumman hanterad av Erika i perfekt fokus med cellon frambringar här konstmusikens variant av industrirock, men bara inledningsvis. För det som känns så spännande med den här duon och styckena är att så fort du vaggas in i ett slags tema så händer det grejer. Det minimalistiska uttrycket bryts mot maximalism, i amerikanen Charles Wuorinen, Grand Union. Stort, explosivt, drivande.
UmeDuo är inte bara fina att höra, de är fina att se genom absolut tajming, fokus, koordination och precision. Deras inledande beställningsverk är av svenske tonsättaren Esaias Järnegard: Stenar-aska-aska, illustrerade snö, vinter och kyla, komponerat på en bondgård i januari 2011. Isiga harmonier och ljud som liknar tvära skridskoinbromsningar när Karolina Öhmans stråke träffar cellon och pareras med Erika Öhmans ömsom pudriga, ömsom skare-knarrande illustrationer genom hennes särskilda sätt att använda åsktrummans ”svans”!
Man förstår att de här tjejerna redan spelat på stora scener världen över. Själv fastnar jag lite för det både drömmande och dramatiska grekiska verket Cinq Pièces. UmeDuo har röster som är lika flexibla som deras sätt att använda instrumenten.

TINA PERSSON